En tanke jag fick förut, en rätt dum och idiotisk, men någon gång skulle jag bara vilja åka iväg utan att säga till någon vart jag ska, typ bara försvinna. Jag vet inte varför jag kom och tänka på det.
Jag har insett att oftast när jag inte har något att göra tänker jag mycket på såndär konstiga och dumma saker. Funderar mycket på hur det var förut, varför det var så, hur det kunde bli så? Synd bara att på den tiden satt jag tyst och inte sa ett dugg. Jag satt på mitt rum och accepterade hur det var. Varför gjorde jag det?! Fan varför ska jag ens tänka på det?! Han är en jag hatar och en enda jag någonsin kommer hata. Han är inte ens värd att nämnas vid namn faktist. Ett jävla svin! En dag hoppas jag att jag kan få ur mig all ilska som samlas hela tiden, hoppas jag ser han någon dag, det helvetet! Många kommer nog undra vad detta nu är, en del vet, de närmaste vet tror jag iaf. Det var inget jag pratade om men jag vill få ur mig det men ändå inte behöva prata. Inga frågor hellst tror jag.

Det ligger och gnager. Men jag, vi vann mot han! Jävla alkolist svin kunde du inte dött när det var så nära? Du kom också undan utan straff, ett förvrängt ansikte kom du undan med, inget mer. Den dagen jag möter han ska blicken vara hatiskt,
JAG HATAR DIG!!!!

Tack ville bara få ur mig en del.